En väldigt glad Rasmus efter att han hade sprungit karnevalsloppet iår :) |
Lillebrorsan Rasmus, minstingen i syskonskaran. Jag kan väl lätt säga att han kan vara världens drygaste ibland, det här väl hänt, men han kan även vara helt underbar och en riktig goding! :) Och jag älskar honom såklart ändå och alltid! <3 Ett speciellt minne jag har av honom är när jag och Amanda var barnvakt åt honom när han var yngre, vad kan han ha varit, typ runt 2 år kanske? Jag minns inte riktigt exakt. Men i alla fall, han var riktigt riktigt jobbig med oss och av någon anledning så orkade vi bara inte, så det slutade med att både jag och Amanda bröt ihop lite smått och satt i soffan i köket och grät. Rasmus satt då i Amandas knä och när han såg att hon grät så blev han själv tyst och sen så höjde han upp sin lilla hand och torkade bort hennes tårar.
Så jodå, han kan vara världens goaste lillebror ibland och världens jobbigaste lillebror ibland, men det är väl så det ska vara med syskon <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar