- Don't you know we took a big step forward

Ganska nyligen hemkommen ifrån Åsebo, eller har väl varit hemma åtminstone en halvtimme så det var väl egentligen inte så nyligen :P Det var hoppning på lektionen igen, och jag fick rida våran ridlärares häst Robban, 175 cm hög, jättefin häst, ett otroligt steg hade han också. Första hoppet gick bra, travhoppade ett kryss, jag drev aningen för lite så han tog väl egentligen bara ett större steg över hindret men vi tog oss över utan problem åtminstone :P

Sen skulle vi komma en andra gång, då gick det mindre bra, jag hade alldeles för lite drivning så han hoppade av väldigt tidigt, det blev ett jättehopp och jag hängde inte alls med i hoppet, så efter hindret åkte jag av, slog först i knäet i marken och sen sidan av huvudet, gjorde rejält ont och jag låg kvar på backen ett tag, men tog mig upp tillslut i alla fall, kändes mest ont i knäet och kände mig varken illamående eller yrslig åtminstone, så efter ytterligare ett tag så reste jag mig upp och bestämde mig för att hoppa upp på Robban igen, dock blev jag lite skraj så jag vågade inte hoppa något mer med honom, vilket egentligen kanske är dumt, man brukar ju säga att man ska upp och köra igen så fort som möjligt om man kan för att inte bli rädd, men det där var den värsta avtrillningen som jag har gjort och ja, jag blev rädd, och kände faktiskt att jag inte vågade hoppa något mer med honom, kände liksom att tänk om jag har för lite drivning på honom igen och det blir ett likadant hopp och jag åker av igen.

Jag är ju även medveten om att det inte alls var hästens fel det som hände, han var ju inte elak eller något sånt, det var ju inte alls därför, det var helt enkelt för att jag drev på honom mot hindret för lite som det blev som det blev. Men jag skrittade och travade runt litegrann med honom medan dom andra hoppade vidare på lektionen, men sen kom Anna och frågade om jag ville ta hennes häst och hoppa en sista vända så att jag åtminstone fick hoppa igen efter, så det gjorde jag, hon red ju Nikita, ponnyn som jag red förra gången, så bytte till henne och hoppade en sista vända innan det var dags att avsluta lektionen.

Jag och Anna <3

Känns skönt såhär i efterhand att jag i alla fall hoppade igen efter så att jag inte ska bli rädd eller feg så att jag inte vågar hoppa igen alls för det vill jag inte, det är så roligt att hoppa, även om det såklart kan hända sådana här grejer. Dock hade det bästa väl vart att hoppat med Robban igen, men jag vågade faktiskt verkligen inte det, och som jag sa till våran ridlärare sen att klart jag skulle våga rida honom igen om jag får chansen, men kanske inte hoppa bara. Men ska nog inte ha några problem att hoppa igen framöver över lag i alla fall ^^.