Fick veta igår att min älskade favorithäst på skolan är borta .. Och inte bara flyttat utan verkligen borta, helt borta. Han kommer aldrig mer komma tillbaka, och jag kommer aldrig mer få se honom. Det är sjukt hur man kan fästa sej vid djur men så är det bara. Han var så himla fin och mysig och jättekul att rida. Det sorgligaste är nog att jag knappt kommer ihåg sista gången jag träffade honom .. Och herregud vad jag önskar att jag gör det och att jag hade tagit en massa kort den gången. Men nej .. Det enda jag har kvar är några kort och massa minnen, och jag kommer inte glömma honom i första taget ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar