- I believe I can fly

Igår blev det ju som jag tidigare nämnt hopplektion på Åsebo med gamla ridgruppen. Från början så trodde jag att jag skulle få rida Nikita, en ponny som jag ridit några gånger tidigare och som är riktigt snäll att rida, lite vinglig i hoppningen då hon är lite yngre bara, men ramade man in henne ordentligt så hoppade hon jättefint! :)

Dock så fick jag en storhäst istället, en av tjejerna i gruppen kunde inte komma så jag fick den hästen som hon skulle ha ridit, Walky heter han. Har väl ridit honom 1 eller 2 gånger tidigare men aldrig hoppat, dock har jag ju sett andra hoppa honom och han har verkat som en otroligt snäll häst som anstränger sig och försöker göra sitt bästa.

Men jag ska inte ljuga och säga att jag inte var nervös, för det var jag. Och dom första hoppen gick väl sisådär, för det första så var Walky lite trött och seg, han hade gått lektionen innan och det var även himla varme inne i ridhuset, jag blev själv varm och trött bara efter framridningen. För det andra så kände jag själv hur jag verkligen satt och ansträngde mig för att känna när han skulle hoppa av mot hindrena så jag inte skulle hamna efter honom utan hänga med i hoppen, vilket såklart resulterade i att det gick ännu lite sämre :P Jag missade drivningen en aning och det blev lite hej kom och hjälp mig till en början, men jag åkte inte av i alla fall och Walky försökte alltid och hoppade jätteduktigt!

Tillslut så kom vi in i det lite mera båda två, jag började känna mig lite säkrare igen efter att ha hoppat litegrann och jag var på med mer drivningen och då blev avhoppen mycket bättre, jag försökte heller inte tänka lite mycket på att följa med honom över hindret utan försökte bara vara avslappnad och låta det gå lite av sig själv.

Så lite summering; Början av lektionen gick sisådär, jag var riktigt nervös till en börja, speciellt när hindrena började ligga på lite höjder (om man räknar ca 70 cm som en höjd :P Men jag gör det nu xD) men efter några vändor så började jag känna mig lite säkrare och fick mer drivning och framåtbjudning och då gick det ännu bättre, så det slutade med att vi hoppade en bana och det var så otroligt grymt roligt!!! :D Alldeles alldeles awesome! Var (och är) faktiskt galet stolt över mig själv om man får säga så :P Haha. Och lite självförtroende i hoppningen fick jag tillbaka, klart jag fortfarande säkert kommer kunna vara osäker och kanske lite rädd till och från, det går ju inte att trycka undan det helt och hållet bara sådär, men var riktigt skönt att få känna att det faktiskt kan gå bra! :D

Film när jag och Walky hoppade banan :)