- Får inte låta rädslan vinna

Haft sista ridlektion på Åsebo idag då, kommer ju inte kunna fortsätta nästa termin eftersom jag ska börja plugga igen, det kommer bli för svårt att hinna med. Det skulle väl säkert kunna gå men jag känner att jag kommer nog inte orka tyvärr, så jag hoppas att jag ska kunna börja igen till nästa höst! :)

Hoppning var det idag igen, och till en början så kändes det helt okej. Uppvärmningen gick bra, Cenita var lite fjompig bara men allmänt kändes hon ändå bra. Så la vi oss på volt och gjorde några små övningar först innan Lena (våran ridlärare) sa att vi skulle travhoppa hindret hon hade ställt upp på volten, då kom nervositeten och fjärilarna i magen. Det var inte ett högt hinder men det kändes ändå, så första vändan vi kom på hindret så la jag i "handbromsen" omedvetet och hon stannade såklart (det var ju ändå det jag sa till henne). Och då kände jag bara att nej, det här kommer inte gå. Och så såklart så kommer det ju lite tårar, egentligen inte för att jag är ledsen så, mer frustration tror jag, blev liksom på något vis lite arg på mig själv för att jag gått och blivit rädd. Jag som alltid har tyckt att hoppning är det roligaste!

Men i alla fall, när dom andra hade hoppat hindret två gånger i trav och två gånger i galopp så sänkte hon hindret och så fick jag och Cenita komma, först i trav och sen i galopp, hon var väldigt framåt men det kändes ändå okej, och efter några gånger så kändes det ändå bra.

Jag och Cenita tragglar oss över det lilla "hindret"

Snarare en galoppbom men ändå

Sen kom vi till banan, dom andra började och först tänkte jag nog att jag skulle våga hoppa men när jag kände efter lite mer så kände jag att nej, jag vågar faktiskt inte, inte på Cenita, jag kände mig för osäker tillsammans med henne, hon kan ju även vara lite småfjantig och reagera på saker som man tycker att hon inte borde, hon är ju trots allt 19 år gammal :P

Men jag fick i alla fall avsluta lektionen bra ändå och känna att det var kul att hoppa, för en i gruppen var så underbart snäll och bytte häst med mig, så då fick jag rida min älskade Challe! :) Han som jag hade när vi red dressyrprogrammet, den hästen är ju bara för underbar! Han är lätt min favorit där på ridskolan, med honom så behövde jag i princip bara hänga med, och även om det kanske låter enkelt, tråkigt, etc så var det precis det jag behövde, för vi tog oss utan problem runt banan och det kändes bra.

Jag och Challe hoppar banan :) <3