Paddan då? Ibland känns det som om vi mobbar den stackaren, med allt vi säger om honom, att han är som han är, han är "Paddan" etc, men trots alla ord (varav vissa kanske kan vara lite hårda ibland) så älskar jag honom lika mycket! Det jag tycker är lite tråkigt är att jag har blivit lite mer osäker på honom sen jag ramlade av på ridskolan, jag känner liksom att jag inte riktigt kan lita på honom och är väl rädd för att ramla av igen, men ska jobba bort det!
Och så Charlie, jag kan helt ärligt säga att jag nog faktiskt inte har riktigt lika mycket känslor för honom som jag har för Demon och Paddan. Det är klart jag älskar honom också men eftersom det är Anna som rider honom så har jag inte fått någon direkt kontakt med honom och därför inte helt och fullt lika mycket känslor. Anna har ju på senaste tiden gjort lite detektiv arbete om Charlies bakgrund och hittat tre stycken gamla ägare som hon har pratat med. Och jag kan säga såhär, man får betydligt mer förståelse om varför han kan reagera som han gör i vissa situationer, och jag tycker så synd om honom, han har varit med om så otroligt mycket den lilla ponnyn. Stackaren har bytt ägare hit och dit jättemånga gånger och farit illa. Jag är glad att han fick hamna hos mamma, nu har han det bra och här kommer han få stanna!
Är du intresserad av att läsa Charlies historia? Klicka dig vidare på länkarna här nedanför :)
Ah right! Ännu mera reklam! ;) Haha. Ja osäkerheten är bara att jobba bort! Det kommer gå :D Och Paddan är riktigt mysig, det är synd att han är så rädd av sig bara. Det gör ju lite att man inte kan lita på honom lika bra som dom andra.
SvaraRadera